Att träffa nya kompisar är någonting som många av oss människor tycker mycket om.
I bland blir vi därför väldigt glada när arbetskamraten,grannen, förenings kompisen, kurskompisen söker kontakt.

Andra gånger känner vi att vi av någon anledning inte vill umgås med arbetskamraten, kurskompisen el grannen.

Det behöver inte handla om att vi på något sätt tycker illa om den som söker kontakt med oss,
utan det kan vara så enkelt som att vi inte tycker att person kemin stämmer
eller att vi känner att vi inte har någonting gemensamt med personen i fråga.

Kanske vill vi då "utan att såra"
Få personen att förstå att vi inte är intresserade av att umgås.

Men hur får man arbetskamraten eller mannen/Kvinnan att förstå att man inte känner för att träffas utanför jobbet eller kursen mm..

Och vad säger man till grannen som gång på gång vill bjuda in en på fika.

Att hantera sådana här situationer kan vara jobbigt för vem som helst,
men för en del personer med Aspergers syndrom eller andra autismspektrumtillstånd kan det vara ännu jobbigare.

Kanske känner man sig osäker på hur man bör agera och uttrycka sig för att undvika att såra den andra personen,
eller så har man svårt att förstå att vissa saker kan såra andra människor jättemycket och säger någonting sådant för att man helt enkelt bara vill vara rak och ärlig.

Det kan också vara så att man tycker att det gör så fruktansvärt ont att behöva göra någon annan besviken att man därför har svårt att avvisa personen.

Jag tycker att det känns så hemskt att behöva göra andra människor besvikna att jag har svårt att säga nej.

Att säga nej till mina befintliga vänner går bra numera .

Däremot är det fruktansvärt jobbigt att säga nej till människor som vill lära känna mig Där jag känner att
*personkemin inte stämmer*

I de lägena blir ju inte budskapet

?jag orkar tyvärr inte ikväll, men gärna en annan dag?,
utan

?jag känner tyvärr inte för att lära känna dig?,
och det är det som jag tycker är så hemskt. Att behöva förmedla till en annan människa att jag inte vill lära känna henne, honom
jag har inte ens ord för det, så fruktansvärt tycker jag att det känns.
Men jag har tränat in det på senare år och säger tyvärr tex: jag kan inte ta in nya vänner i mitt liv just nu pga tidsbrist och stress.

ibland händer det att jag ställs inför sådana situationer.
och då måste jag ju på något sätt hantera dem.

Då brukar jag använda mig av vita lögner i stil med att jag inte hinner,
inte kan, inte orkar.

Sådana saker säger jag i och för sig till mina vänner också,
men då är det för att jag faktiskt inte hinner, kan eller orkar.

När jag säger nej till mina vänner brukar jag dessutom alltid föreslå att vi ska ses t.ex samma vecka eller veckan därpå,Eller att jag själv hör av mig till dem då jag känner mig mer utvilad och piggare.

Just eftersom jag är väldigt mån om att träffa dem.

Sådana förslag ger jag däremot aldrig till någon som jag inte känner för att bli närmare bekant med.

Ett par gånger har det hänt att någon inte förstått de vita lögnerna,

utan fortsatt att fråga om jag velat träffas.

Då har jag varit rak och ärlig
?Jag tycker att du verkar vara en jättetrevlig person,
men jag känner tyvärr inte att personkemin stämmer mellan oss.

?Jag skulle själv uppskatta om andra människor sa så till mig, men motsägelsefullt nog har jag väldigt svårt att själv vara så rak.

Att säga rakt ut att personkemin inte stämmer känns fruktansvärt för mig,

men personerna jag sagt det till har uppskattat att jag varit ärlig och rak mot dem.

Det har också hänt att jag frågat andra hur de tyckt att jag ska hantera situationen,

och då har de alltid kunnat komma med goda råd.

Det har hänt ganska ofta att jag tvingats säga nej till någon som velat lära känna mig, och nu har jag äntligen kommit på

varför:

Jag har svårt att veta hur öppen jag bör vara i halvprivata relationer.

Hur mycket ska jag t.ex prata med mina grannar utan att vara för inbjudande men heller inte framstå som sur och jobbig.
Sådant har jag svårt att avgöra.

Jag tror att jag många gånger har råkat vara lite för öppen i de här halvprivata relationerna,

och då är det ju inte ett dugg konstigt om personen i fråga tror att jag vill bli vän, fastän jag bara vill vara trevlig och kanske hjälpsam.
Eller så har jag varit för krävande och för närgången så grannen eller någon annan tar avstånd från mig helt utan att ge en förklaring till varför.
Oftast står jag där som ett frågetecken? :
-vad hände?
Folk idag vågar sällan säga sin raka åsikt.
Jag klarar av att höra en förklaring och sanningen även om det sårar mig skulle jag uppskatta rak och tydliga svar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Låt erfarenheten med personen i fråga lära dig om den person som man aldrig vill vara. Det finns ett stort självförtroende och inre frid i detta. Att bara avsluta negativa och destruktiva relationer. Genom att behandla andra på korrekta sätt,...

Helt klart är att vissa människor har en personlighet som är exceptionellt manipulativ. Dem kan övertyga vem som helst om vad som helst. Han/Hon tycker om att kontrollera andra. Och de drar sig inte för att ljuga och förvränga sanningen för att...

Var väldigt tyst och var noga med vem du pratar med. Hör du att personen pratar illa om sina vänner och anhöriga. Lyssna men svara inte. För personen pratar säkerligen illa om dig då du inte befinner dig i hans/hennes närvaro. Stryp kontakten...

Man vet att den kvinnliga psykopatin skiljer sig från den manliga. På så sätt att kvinnliga psykopater har ett annat brottsspektra än män. Våldshanligar är mindre vanliga bland dem. -Manliga psykopater agerar ut på ett mer våldsamt sätt och de kvi...

Perfekt på ytan, defekt inuti ger dig verktyg och strategier för att hantera relationen och skydda dig själv och era eventuella barn. Genom bokens många beskrivningar får du möjlighet att känna igen din egen livssituation. Fick den i brevlådan pris ...